...
Tårarna rinner och jag mår skit.
Mitt vackra fina barn är svart under ögat. Han har ett hack där och är svullen.
Bara för att mamman ville buss lite.
Han älskar när jag skakar täcket, då brukar han krypa under det och lägga fötterna på kudden. En mysig och rolig lek. Ju mer jag skakar täcket, ju fler olika sätt hittar han att ligga på..
Ikväll var det inget skoj och mysigt med detta. Han ville hoppa in i sängen, in under täcket samtidigt som jag skakade det. I min hand hade jag telefonen. Den där förbannade telefonen som var nära att hamna i väggen efteråt.
Med full kraft skakade jag täcket, och med full kraft träffade jag min vackra son precis under ögat, nästan in i ögat. Illskrik, tårar, kramar, förlåt, pussar och ännu mer tårar. Snabbt blev det svullet och svart. Och jag kom i chock. Efter att ha tröstat mitt barn. Bett tusen gånger om ursäkt för att jag skadat honom, så kom tårarna och fulgråten. Vad hade jag gjort?! Hur mår han, hur kommer det se ut? Kommer det att bli ett är? Kommer synen bli sämre?
Jag är hans mamma och han är mitt liv. Mitt hela liv. Fy fan vad dålig jag känner mig. Lätt hänt, ingen fara, det blir bra snart, du kunde inte hjälpa det.
Nej... Men jag skadade mitt barn och jag vill bara sjunka genom jorden. Det gjorde så ont att se honom lida. Lida pga mammas oaktsamhet.
😔
Min älskade son. Förlåt. Hädanefter ligger den förbannade telefonen i ett annat rum när vi busar. Jag älskar dig mest av allt ❤️❤️